Tårarna faller
Fan vilket besked jag fått idag. Den finaste ponnyn, som håller mitt hjärta helt ska få galoppera vidare på dem evigt gröna ängarna..
Winnie har nu blivit gammal och mager och jag måste nu släppa taget om min prinsessa. Helt jävla hemskt. Jag bara gråter och gråter. Det får man, det är okej, men att veta att den bästa av dem alla inte kommer finnas vid min sida om några månader. Vem ska gnägga när jag kommer in i stallet? Vem ska se sådär lurigt sur ut när man spänner sadeljorden? Det finns INGEN som henne. INGEN. Brustet hjärta.
Jag kommer må dåligt nu, men med dem finaste vännerna vid sidan mår man alltid mycket bättre.
Jag kommer behöva gråta, skratta och även bete mig konstigt. Men just nu är livet som det är. Jag älskar denna ponny och kommer alltid göra.
Den vita fina ponnyn, är den finaste jag någonsin kommer se <3
