Min åsikt.
Är grymt trött på folk ibland.
Ska säga som JAG tycker och ingen behöver känna sig träffad, men tänk gärna på det. Är det något som missuppfattas vill jag gärna att ni komenterar och jag får förklara mig.
Hästfolk är nog de mest envisa, självupptagna och jag är bättre än dig och lalalal. Håller ni inte med? Det är så. Jag har uppfattat det så. På senaste tiden har jag varit rädd för att få skit och komentarer kastat runt mig om hur jag rider och ditt och datt. Tar ett exempel: När man får en av de ''svåra'' hästarna eller ponnysarna gå i fin och avslappnad form av korrekt och bra ridning med kämp, känner man sig så lycklig och bra. Det är lycka! Men jag är inte den som går sedan till en i min ridgrupp det första jag gör och säger:''Jag fick ***** att gå i form idag, men det fick ju inte du när du red han''
Det är så lågt. Jag gör inte sånt, sen självklartkan man ju missuppfatta saker och ting. Men just det här jag är bättre än dig, det gör mig så trött. Jag kanske red den där svåra hästen för 6 månader sen efter sommarhagen och den inte var ingång för 5 öre. Både hästen och jag har utvecklats på ett år, SEN så passar olika hästar med olika ryttare. Inte det jag ville ha fram. MEN rider jag hästen så fint och den går som en klocka och jag är grymt lycklig för att det gick så himla bra idag, och jag gör ingen illa på något sätt utan efter ridningen så fixar jag min häst och går glatt hem med den lyckliga känslan kvar. MEN den får man inte behålla länge till. Utan dagen därpå har några bra tjejer suttit på läktarn och sätt den där hästen ellr ponnyn inte alls gå lika bra som igår. Då är det ju nästan uppenbart att ''hon ''såga''''. Vilket jag tycker bara är avundsjuka och då vet man fan för inte fem öre vad såga är. Ni vet att som ryttare tar man hårt av någon anledning att ha ryktet bakom sig att man ''sågar''. JAG vet nog bäst vad jag gjorde själv och om jag såga eller inte. Och om jag såga så låt mig då? Men i detta fall sågade jag inte. Utan red hästen i korrekt form. Vilket den inte gör när man sågar.
Då får man höra att detta samtal om mig och sågning har förekommit på läktaren och flera som suttit brevid gott hört och lysstnat på. Hörde från olika håll att detta inte var ända tillfället. Dock vt man inte vad som stämmer och inte. MEN det vet man när man går F2F och frågar om det är sant och den och den haft detta samtal då och då. Röda som tomater och rädslan i ögonen säger de NEJ. BULLSHIT.
Stå för fan för det ni säger. Folk har hört detta samtal på läktaren och det var inte första gången man fick höra samma sak som samma personer titdigare bedömt samma sak om. AVUNDSJUKA!
Det är så uppenbart.
Som jag skrev i ett inlägg efter ett ridpass att jag börjar gråta mitt under en lektion var för att jag har ridit som en kratta på senaste tin. Jag har inte hållt i hästen pga att detta rykte spred sig och jag ville visa att här var det fan häller någon sågning. Varje gång jag red blev det mindre och mindre kontakt med hästen och jag bara guppa med. Som omjag inte ville att hästen skulle spåra och gå i form. Bara för att jag ville bevisa att jag inte såga. Ridningen känndes tråkig. Jag kunde glatt gått ifrån med mina hjälm under armen och tackat för dem här åren. Men fan häller att ett samtal skulle få påvärka mig. De skulle fan häller vinna. Jag red då lektionen på Hill i den sköna dressyrsadeln och solen gassa på. Men samma visa, folk satt på läktaren och även på hästar runt. Jag var ofukoserad och bara satt där och tänkte på det fina vädret. TILLS min ridläare frågar vad som är fel. Eftersom jag ridit så under en längre tid blev det här ju en vana och jag tänkte inte på det. Hon sa åt mig att ta i hästen de är inga porsliner! men jag kunde ju inte för då skulle ju det bli samma sak igen. JAG SÅGAR. Så min ridlärare hoppa upp och visa, vilket jag tyckt var BRA! Men blickarna som kommer att jag är bättre än du kom och jag kännde mig grymt nedtryckt.Folket som satt en bit längre bort ifrån banan hörde nog inte ett skit om vad saken handla om och då fick jag som ångest att de nu skulle gå runt och snacka och säga att jag var så jävla dålig att min ridlärare fick hoppa upp. jag kankse var dålig, men de visste inte et skit om vad situationen gällde. Samma personer rörde det sig om och jag var rädd och kännde mig hotad att samma samtal skulle komma upp. Blickarna och tanken och ni vet känslan ficj mig att få nog. Jag tycker inte det är okej att dem gör så. Vilket jag nästan tillåtet dem förut. FAN häller att dem ska få säga samma sak igen. Så jag står och grinar och min ridlärre frågar då vad som är felet.
-Jag är rädd för att hålla i hästarna för då säger dem att jag sågar.
-Men sofia. Det här låter som avundsjuka.
SJÄLVKLART att det handla om avundsjuka. Så jävla uppenbart!
Hoppar sedan upp och hästen går som en klocka igen. Hill gick så bra och jag var nöjd. Men snacket kunde fortfarande komma.
Nu vet inte jag om just detta tillfälla blivit snackat om, men om de ska de så snacka på arselhål. Me fråga mig hur de var först.
Ridvärlden är så jävla dryg. Jag kan inte köpa något förns att någon ska jävlas att köpa samma saker och sedan ska det se ut som om allt i mitt fel. (nogpratat om det). Om jag nu köper en dyr sak, TEX som mitt JW schabrak jag sparader ihop till för att ha råd med. Ska jag bli kallad hora bara för att dem är så pass avundsjuka men inte kan erkänna det. Vad gör saken bättre bara för att det är märke för den delen?
-Nu var inte det ämenet, men allt ska göras så fel. Dessa blickar och skitsnacken som går ät förjävliga, sen när folk inte kan stå för sin sak de sagt göt mig så jävla förbannad. Säger inte att jag med håller mig undan för snak, men man får tydligen inte nämna ''Lisa'', innan det ska tas som skitsnack. Pratar jag ''skit'' kommer jag självklart stå för det. Men jag har känslor, visst life goes on, men jag har de fortfarande på hjärnan och det påvärkar mig. MYCKET.
Så snälla avundsjuka hästmänniskor, snacka på, men FUCK YOU.
Kommentarer
Trackback
