Lyckan fick inte vara länge...
Jag citerar gång på gång.
Så jävla tråkigt, ledsamt och jag blir så enomt arg. JAG är arg. så fruktansvärt arg.
Låt mig förklara det hela. Och som jag alltid säger: lämna en kommentar om något låter fel, så jag får förklara saken.
Idag den 24/11-13 gick stapeln och kampen om titeln ''KM MÄSTARE''. Såklart man var nervös, såklart man tänkt ge gärnet för just denna titel.
TRE andra skulle hoppa EFTER mig i samma klass- eftersom jag körde på Shizzle som är en ridskoleponny. Tog det finaste schabraket jag hade, borstade han själv på morgonen, och gick ut i senaste tid för att spara på honom. Jag skrittade först ut, och sedan inne i ridhuset, och det gick väldigt segt. Jag tog ut honom när 60 klassen började och jag körde 70.
Avrammlingar och dumma ponnys. Red säkert 45 minuter, vilket bestod av skritt, travade lite, och tog 2 galopper. 2! i båda varven. Inte alls mycket. För lite kanske för en framridning, men där tänkte jag på Shizzle.
Snackade med folk på framridningen hur jag mycket jag skulle våga och hur jag skulle rida. Och de sa: håll om honom hela tiden, släpp honom aldrig.
Jag lyssnade ju självklart, och det var precis det jag behövde med!
Han började det hela med att larva sig, bli rädd för hinder, blommor, flagg. ALLT. Men jag sa till han och han lyssnade duktigt på det. Vill också säga att jag inte alls använde spö vid detta tillfälle.
Han var lite seg över hindret på framhoppning, då vi hade framhoppning i ridhuset pga säkerhets skäl. Eftersom de flesta var ridskoleryttare, och clear round.
Så jag ville ha lite mer självklara hopp i detta fall. Kan ni förstå hur jag tänker?
Körde banan och släppte han inte. Han var bra framåt för skänkeln, nästan lite het och jag satt mest och styrde och smackade över hinder för att hjälpa honom något. I slutet av banan var det en linje, ett vågplank och sedan med antal galopp språng senare en blåsvart oxer, som var sista i grund.
Kände redan på första att han tveka, och nästan ville lite bakåt emot oxern, så jag sa: Kom igen!!
För att övertala, men nära hindret så känner jag hur han viker undan, och jag hjälper till igen: YAYAYA! och sedan: BRAA!
Det här är filmat, och vill ni se den, varsågoa!
Omhoppning vet ni ju hur det är, OMHOPPNING! man har adrenalin i kroppen, och man vill ha snabbast tid, för det är ju det det går ut på. RIGHT?
Vi körde på ny startsignal, och jag kände att jag tar det säkert, men fort.
Vill också tillägga att det här är Shizzles andra tävling.
Startar och klart som korvspad jag satsar, vem hade inte??
Ja, det går fort, och jag tappar vägen mellan 10 och 11, men han är bussig och hoppar 11. Sedan i slutet, efter sista hindret så manar jag på honom. EFTER,ja.
Klappar självklart honom.
Han var het även i omhoppning, men jag hade det kontrollerat hela tiden, och lät honom, som jag förklarade i förra inlägget, suga på hindret, ist för att ha dragkamp. Jag kännde att det passade idag, att han hade lusten var bara bra.
Självklart jag blev glad, ledde ju och all feedback man fick efter man hoppat av blev man så glad av!
Folk sa det såg bra ut, ''Fin ritt* ''Jätte fint ridet'' ''Vad bra du rider honom'', självklart jag tog åt mig och blev glad.
Hoppade av och lät tjejen som var efter mig hoppa upp.
Då jag också gick in på banan för att hjälpa till. Förening hjälps man åt :D
Höjer ett hinder och så kommer en sikkans trevlig person fram förut, som jag nämnde för ganska exakt ett år sedan här på bloggen.
Det ända jag kan säga är att jag blev enormt ledsen, nedtryckt och arg.
Personen, som nu är EN VUXEN MÄNNISKA står och skäller på en 15 åring hur JÄVLA dåligt hon rider, och FAN så du red, ch HELVETE sådär rider man inte. Ovh den ridningen kommer inte ta mig långt.
SERRIÖST??
en j*vla vuxen?? Jag stängde av hjärnan och hörde bara de dumma komentarerna i bakrunden och uppmärksammade speciellt SVORDOMMARNA som den vuxne sa. Jag stod med tårar rinnade ner för mina kinder men DEN VUXNA bara fortsatte på ett enormt omoget sätt.
Jag visste inte om jag skulle säga emot, förklara mig eller stå tyst. Valde att säga: Aha, men nu valde jag att rida fort men säkert.
Det sa ja, annars nickde jag bara.
En härlig tjej, påriktigt, stod brevid och hörde allt skit jag fick. Som ändå försökte försvara mig.
Vi stod mitt på ridbanan, när hon sa allt skit till mig. '
JAG hoppas att folk på läktaren uppmärksammde det här, och även hur jag sedan gick raka vägen ut ur ridhuset med uppsvullna ögon.
Det här är då inte heller första gången hon beter sig illa. Som en simple sak att säga hej tillbkas. Ni kan läsa om tidigare händelser back i alla arkiv.
Jag tycker inte det här är okej. Och nu räcker det för mig.
Allt jag gör i denna förening är skit, uppskattas hjälp?
Ibland undrar man och speciellt när en 15 åring beter sig bättre. Och ändå är jag inte guds barn.
Innan prisutdelning bad hon mig om en sak, dum som jag var gjorde jag det. Men hon kan jag säga märkte att något inte stämmde, och hoppas hon fattar hur hon kan förstöra lycka och livsglädje.
Just fake a smile på prisutdelning.
Det slutar inte här, det hät kommer få konsekvenser och hoppas hon är väl medveten om detta.
PUNKT.
Kommentarer
Postat av: Emmy
Grattis till vinsten!
Och herregud, vad omoget av den vuxna. :O
jag var också med, men flög av på sjuan-.- Herbie bus.. ;)
Trackback
