1 år av saknad
Igår var det ett år sedan världens bästa ponny lämnade mig. Nog den enda ponnyn jag verkligen kännt en riktigt exakt match med. Gnäggade när jag gick igenom stallet ovh pussen på mulen. Världens bästa mule.
Det gör ont, och jag har jätte svårt att fästa mig vid hästar, speciellt ston. Men denhär var det något speciellt med. Älskade henne något otroligt mycket, och saknar och tänker på henne varje dag.
Svåraste hejdå jag varit med om.
Världens finaste skimmelsto, med en personlighet som var allt för härlig. Gud vad jag saknar dig.
Hoppas du har det bra på dem stora gräsängarna, och äter massvis utav äpplen. Jag älskar dig, världens bästa Winnie. <3
Kommentarer
Trackback
